Ja, det var längesedan senast. Det blir lätt så när man timrar och donar. Dock så såg jag igår dag en film som sporrade mig något. En film som för upp den eviga frågan på tapeten igen. "Varför tillåts idioter göra film för miljontals dollar?"
För det första har den ingen dramaturgisk kurva. Det är bara en ändlös serie av slowmotion-sekvenser som tydligt pålyser vilken ADHD-trippande, och ändå märkligt fantasilös, stackare som konstruerat skiten. Hjältarnas presentation är rapp och påträngande. Ordlöst och kulsprejande på ett sätt som aldrig är ok. Inte ens i en film med Arnold är det acceptabelt att tigga åskådarsympati utan att en tillstymmelse till personlighet avtäcks.
Scen på scen är ett ändlöst effektsökeri utan logiskt samband. Det är exempelvis ganska långsökt hur Alice mirakulöst lyckas köra en motorcykel genom ett fönster i kyrkan där de övriga hjältarna just fått slut på ammunition. Självfallet i Slow-motion och med "frän" musik i bakgrunden. Att sedan en huvudkaraktär, "Nikolai" (please!), visar sig på styva linan (i slow-motion) för att sedan efter att han presenterat sig direkt bli uppäten av två fjuttiga hundar känns bara besynnerligt och som ett tecken på oengagerat manusskrivande.
En annan spännande händelse är då Alice lyckas med konststycket att teleportera sig själv upp på ett hustak och vrida nacken av en krypskytt precis då han låst siktet på Carlos (läs random intetsägande huvudkaraktär) och sedan springer nerför skyskrapan med vad som måste vara världens längsta rep, som hon mirakulöst trollat fram från ingenstans, runt midjan. Väl nere spöar hon upp fyra Umbrella-soldater iförda svarta motorcykelhjälmar (WHAT??) som oorganiserat stått och slappat vid foten av byggnaden (självfallet sker allt detta i Slow-motion).
Majoriteten av skådespelarna bryter på tyska och andra irriterande språk och alla smarta forskare pratar självfallet med brittisk brytning. Varför? Medans glas för hundratusentals kr skjuts sönder av en helikopter medan Alice springer (i slow-motion) från kulorna, reflekterar jag över hur förbrytaren, som bär ansvar för åbäket, ser ut. Hur ser ett kulturellt retarderat ansikte ut?!
Och så kommer slutet. En atombomb fälls över staden och jämnar den med marken. Som åskådare får jag se nyhetsreportage där allting bortförklaras och atombombseffekterna skylls på en kärnkraftverks-olycka á la Tjernobyl. Två snubbar i skyddsdräkt står och stampar i ett hus med en radioaktiv strålningskylt i dörröppningen som uppenbarligen är belägen i en stad SOM JÄMNATS MED MARKEN!!!! Det måste vara den sämsta bortförklaringen någonsin! Tror regissören/stolpskottet på allvar att detta är troligt? Att det går att mörka en atombombsexplosion med en fjuttig reaktorläcka?
Alexander Witt och Paul W.S. Andersson borde jagas med kompositbåge!
/Peter
