Såg just klart på Star Wars episod 3 och bedömde att ämnet Star wars skulle få inleda denna bloggresa till överanalyserandets yttersta gränspostering.
Det som i huvudsak slår mig när jag nu ser om denna enda egentligt bra av de nya Star Wars-filmerna är att Anakins uppenbara arrogans och empatilöshet konsekvent tycks gå Padmé helt förbi. Anakin kan uppenbarligen säga nästan vadsomhelst utan att hon läser in någon egentlig betydelse i detta. Detta trots att han i allra högsta grad har och får alltmer makt i republiken. Först när han börjar prata om att härska över hela galaxen blir hon misstänksam och reagerar. Är hon måhända offer för den påstått utbredda kvinnliga (rätta mig om jag har fel) tendensen att bli attraherad av rövhål?!
Hur rubbat är det inte förövrigt att kära ner sig i en person man varit tvungen att snacka bebissnack med när han var ett litet barn och som dessutom redan då hade ett jävligt spydigt sätt att socialisera med andra människor (och varelser etc)? Och sen måste hon dessutom fortsätta göra det när han är vuxen och de väntar barn tillsammans eftersom han överlag är så intellektuellt och socialt handikappad att han inte ens kan hantera en analys av ett problem utan att kalla sin flickvän för förrädare (se Padmés försök att återupprätta diplomatin). Ett annat exempel är när han släpar hem sina bortskämda problem med Jedirådet till henne efter att hon haft en lång dag (gissningsvis) på sitt seriösa politiska jobb i senaten. Kul att som intellektuellt bevandrad, framgångsrik kvinna med tunga ansvarsuppgifter, behöva lyssna på en barnslig pojkvän med praktikantjobb som gnäller över att han inte får hoppa över en årskurs på Jedihögskolan.
Vad hände med tacksamheten för att han inte sover i en pappkartong på en bakgata i Mos Eisley vid det här laget? För att inte nämna det faktum att Padmé alls står ut med hans reaktionära raljeringar!!?
Som man blev uppmärksammad på i Episod 2 så tycks det vara ok att döda folk helt i onödan, detta inklusive barn och kvinnor. Sith, och tillika ond, blir man först då man ger sig på barn som går jediutbildning på högskolan för genetiskt lyckosamma. Sandfolksbarn kan man dock uppenbarligen döda hursomhelst. De är ju bara korkade indianer right?
Padme tycks dessutom i princip opåverkad av nyheten om Anakins frispel som om massmord vore blott ett pinsamt misstag och inget annat.
"Too be angry is to be human", snacka om ett uttalande värdigt en högt uppsatt politiker.
"Nåja, lite knasiga grejer får man ju göra när man sörjer"...Eller?
För att blicka framåt (eller bakåt, hur man nu vill se det) i utvecklingen av
Darth Vader så kan man konstatera att det föreligger stora indikationer på dåligt självförtroende från Anakin/Vaders sida i det att han tycks känna ett sådant akut behov av att dra med sig andra i sina planer för självupprättelse. Först försöker han med Padme och senare med Luke.
Det är mycket snack och ingen verkstad med honom. "Kom igen gå med mig så kan vi döda Kejsaren och ta makten", men får han ingen bundsförvant så törs han inte. Först när hans egen son håller på att bli torterad till döds törs han skrida till verket och då måste han ändå stå och vela i en HEL MINUT innan han bestämmer sig trots att han fantiserat om det hela i 20 år och nu äntligen(?) har fritt skottfält.
Kejsaren är Vaders mörka hemlighet. Det är pinsamt att ha en gammal gubbe därhemma som har samma inflytande över en som Mrs Bates har över Norman.
"Find skywalker!" - "Yes, mother!"
I de gamla filmerna har de dock ändå lyckats omvandla den svagheten till en intensifiering av det monstruösa. Den osårbare blir till en plågad själ inuti en bur av kyla. För mig har alltid detta gjort problematiken mindre glasklar då ämnen såsom hopplöshet och skam blandats in i den annars så stereotypt generaliserande konflikten (praktexemplet på detta är självfallet Heart of darkness-tolkningen Apocalypse Now).
I de nya filmerna bleknar dessa ting och kvar står blott det tarvliga i Anakins natur.
Han
måste bli ond innan han kan bli en värdig människa.
Således är det fullkomligt vansinne att man ersatt Sebastian Shaw med Hayden Christensen i den nya versionen av Episod 6. Det där dödsögonblicket som gav Shaw rätten att hänga med Yoda och Obi-Wan i slutet på filmen är den enda gången Anakin är helt igenom godhjärtad i hela serien.
/Peter
